Hej på er!
Nu har jag varit lite seg på bloggfronten de senaste dagarna, men det kommer bli ändring :)
Har så mycket att fixa och dona med nu, och hinner knappt med någonting utöver det, men som sagt, snart kommer det fler inlägg!

Annars kan jag bara säga att jag verkligen längtar till den 13 oktober...Det är nämligen nästa vägdag! Hittils har jag gått ner 8 kg, så vi får se vad vågen säger om 14 dagar ! :) kram!

...Som kanske inte ser alltför frestande ut, men det var gott, trots en liten udda blandning! :)


Bullens korv med gräddstuvad vitkål/brocooli, oliver, en klick keso och en bit brie-ost!

Det blir väldigt mycket kycklig, lax och tonfisk hos oss..Trots att det är väldigt god mat, kan jag tycka att man blir liiiite less, trots försök till variation (steka, koka, göra till en gryta, olika såser, osv.) Nyss när jag ögnade genom innehållet i kylen hittade jag en bullenskorv konservburk. Jag har alltid älskar bullens, men har på någotvis fått för mig att det innehåller alldeles för mycket kolhydrater, men tänk så fel man kan ha! Jippie, inte mer än tre kolhydrater per hundra gram. Dinner is served...:)

Hoppas ni har en superdag! Och ni som inte har det - stå ut! Koka en kopp te och läs en bok, gå en promenad med musik i öronen, köp dig en veckotidning, eller baka ett nytt bröd att fylla kyl/frys med! Kom ihåg - vi klarar det!


Middagen blir en gammal klassiker. Nuförtiden serveras den dock utan ketchup och senap!

Te med grädde och hårdbrödet jag bakade igår med bregott och rökt skinka. Det klagar jag inte på. :) (OBS, ser nu att jag glömde skriva ut sesamfrön i brödreceptet igår! det viktigaste av allt ju. Men nu är det ändrat i förra inlägget, så jag hoppas inte någon har hunnit slänga ihop en satts, men det tror jag inte.)

Igår var en liten tuffare dag för mig. Gick runt och var rastlös/hade ingenting att göra - och det är oftast då det här ätarbeteendet brukar vara som värst i mitt fall. Men jag la mig på soffan och läste en bok istället, gick en prommenad och städade i min sminkväska, haha. DÄR fanns det mycket att göra - vilket kaos!
Men visst är det underligt att vissa dagar kan kännas så mycket tyngre än andra? Eller det kanske bara är mänskligt. Idag känns iallafall allt så mycket bättre - ALDRIG att jag ska falla tillbaka i mina gamla självdestruktiva vanor igen! Aldrig aldrig aldrig.

Kämpa på hörrni!!! Vi klarar det - ATT vi då gör!





Frukost - sesambröd med bregott, skinka och en kopp te med grädde.

HEJ på er!
Har legat lite på latsidan med både bloggen och bilder, but im still here.

Idag har jag hållit på med den här dieten/livsstilen i exakt 36 hela dagar :)
Men då måste jag dock tillägga att det blev lite fusk i början..första 1.5 veckan höll jag på att dö (nja, kanske inte direkt, men det var lite så det känndes) och då slank det ner två chokladbollssmetar (..........) en banan, lite vaniljglass samt en plättlunch med sylt och grädde. MEN, efter det har det inte varit NÅGOT fail. Bara under de där första nio dagarna..Sedan NOTHING.

Hur som helt, det jag egentligen tänkte skriva och dela med mig av var ju faktikst ett recept på brööö !

Eftersom jag blivit lite less på oopsies, prövade jag något nytt spontant som jag hoppades skulle bli ett hårt/krispigt bröd.

I en bunke slängde jag i: 3 ägg, 100 g philadelphiaost, ca 1/5 dl sesamfrön och lite salt. Vispade upp det och hällde smeten på en smord(!) plåt, i lite knappt 100 grader. Efter ca 50 minuter vände jag på brödet som då blivit såpass ihop-hållbart att det gick att vända utan problem. Grädda sedan på andra sidan lika länge, eller så länge det behövs. Skruva slutligen upp värmen på snabbvärme, det ger brödet en fin gyllengul färg. Vänd på andra sidan tills gyllengula färgen kommer även där.

Ta ut brödet och låt svalna! Sedan är det bara att skära upp det i skivor, krispigt och relativt hårt!

Dock kommer jag inte göra detta igen, pga all tid det tog. Men det var kul/gott att få prova äta ett tunnt hårt bröd för omväxlingsskull!

Nu ska jag ställa mig och laga kvällens lördagsmiddag - antrikå med brocooli och självklart den underbara fetaosten! känns bra att kunna tillaga en "sås" utan grädde/cremefraish, för det försöker jag dra ner på nu.

Jag är fortfarande lite "skärrad" (på ett positivt sätt!) att det går så bra. JAG som inte brukar kunna låta bli chipspåsen/godispåsen/munkarna i endast fem minuter, tänker inte ens på godsaker längre. Det kan låta överdrivet, men den enda meningen som passar in är att jag känner mig befriad.

Jag önskar verkligen kunna inspirera andra i framtiden som sitter fast i sockerträsket ända upp till midjan, eller nej vänta nu - halsen, att prova LCHF. Det är klart att man är skeptisk till en början (hur ska jag kunna bli smal på allt det här fettet?!) men ger man det bara några veckor så märker man den enorma skillnaden! Nu kan jag såklart inte säga att den passar alla, för det vet jag inte, det ända jag vet är att jag som var den STÖRSTA godisnarkomanen någonsin (hello marabous till frukost!) HELT blivit kvitt den längtan :)

Matbilder kommer senare ikväll, eller nej..imorgon tror jag faktikst. Ikväll ska jag bara njuta av lördagen.
Carpe diem!

Äntligen helg och fredagkväll - nu har vi allt framför oss ;-)

Jag försöker hålla igen även på helgerna, men ibland måste man ju få festa till det lite också...Då tycker jag en liten bricka med brieost, oliver och fetaost är ett riktigt fint käk! Om man är en fd. chipsälskare som jag är det toppen för man får det där salta! Och vet ni vad, nu tycker jag att en god brieost faktikst är minst lika gott som chips!

Nu ligger jag här i min säng och lyssnar på spotify. Jag har haft en hemmakväll ikväll. Efter middagen tog jag ett bad med tända ljus, badolja och skrubbvantarna! Jäklar vad det skrubbades...all död hud skulle bort, och sedan på med body butter kokos. Den luktar verkligen gudomligt gott, prova den! Sedan såg vi några avsnitt Lost. Det blev en lugn men mysig fredagskväll.

Förövrigt så tänker jag ganska mycket på det här med självkännsla/självförtroende just nu. Om jag talar utifrån egen erfarenhet, så vet jag själv att jag känner mig mycket mer "värd" när jag är några kg lättare. Jag får också för mig att andra accepterar mig mycket mer om jag är mindre och "finare". Och att någon skulle vilja ta i mig, finns inte ens på kartan! Det är som en inbaknad mening i mitt huvud som lyder "knubbigt är dåligt, smalt ska det vara!" också med en gång är de negativa tankarna igång.

Jag börjar förstå att bara för att man går ner i vikt, behöver det inte betyda att det negativa tankemönstret helt försvinner. Det är något jag måste jobba bort tillsammans med kilorna helt enkelt. Jag förtjänar att få känna mig lika bra med tio extra kilon på min kropp såsom tio kg utan. Det ska inte sitta i där.
Och föressten, det förjänar ni ALLA! :-)



Dagens middag fick bli kyckling med lite vitkålsallad och mosad fetaost!

Hejsan!

Idag provade jag att steka kokos plättar för andra gången. De blev riktigt goda och ganska lika vanliga plättar faktiskt!

Ingridienserna jag andvände var: Ett ägg, grädde efter behag (jag andvände ca 1/3 dl), en liten nypa bakpulver, ca 1/5 dl vatten. Tänk på att steka plättarna länge på var sida, för de är väldigt sköra och går lätt sönder. Andvänd mycket smör!

Det blir inte en jättestor måltid, men vill man att det ska bli lite mer "middagskäk" kan man kasta i ett ägg till och hälla på lite grädde.

Toppingen kan man variera en massa, men jag andvände lite vispgrädde och massa kanel. Jag tror även det blir riktigt gott med grädde/hallon, grädde/kokos och hackad mandel, eller varför inte fylla plättarna med något mer matigt som räkröra eller avokadoblandning?
Bon apetit ;-)





Kokosplättar med grädde och kanel!

Godmorgon!

Jag var en riktig sjuvsovare imorse och vaknade inte förrän 10.30..men oj vad härligt det var!
Dagens frukost blev en klassisk LCHF måltid med bacon och ägg. Snabbt att tillaga men ändå gott och mättande.
Börjar dock bli liiiite trött på ägg, så jag ska börja variera frukosten lite mer hädanefter!

Ha en riktigt fin dag allihopa!





Bacon, stekt ägg och en klick mosad fetaost!

Ett favoritsnack här hos oss är att steka upp ett par skivor bacon tills de blir sådär krispiga och goda, och därefter mosa ner lite fetaost (Apetinas orginal i olja - endast 0.3 g kolhydrater!) för att sedan bre osten på baconskivorna, rulla ihop och njuta! Fantastiskt gott.


Soon to be, baconinlindade fetaostrullar!

Startvikt: 81.6 kg.

Nuvarande vikt: 73.6 kg.

Målvikt: 57-58 kg.

Hej!

Efter att ha provat LCHF under de närmsta veckorna, känner jag mig sporrad att också skapa en blogg om ämmnet, då jag hittat så många andra inspirerande bloggar om samma sak!

Jag heter Linnea, är 20 år gammal och har kämpat mot vikten, eller ska jag kanske säga maten, så länge jag kan minnas. Jag har vad jag kan komma ihåg alltid sett mig själv som tjock. Mat, chips och godis i kopiösa mängder andvände jag som min drog när jag var ledsen eller nedstämd. Även om jag var glad eller bara uttråkad. Jag åt, åt, åt och åt, och den onda cirkeln blev bara större och ännu svårare att ta sig ur, samtidigt som livet verkade rinna genom mina händer. När ångesten kom ikapp, kunde jag gå utan mat en hel dag, eller bara äta minimalt för att "kompensera".

Efter tillräckligt många chokladbollssattser, pizzor och chokladkakor, misstrivdes jag hemskt mycket med mig själv att jag inte längre ville träffa mina vänner. Jag ville inte synas ute. Gå på stan, eller göra någonting aktivt överhuvudtaget. Jag låste in mig tillsammans med maten, och de ända gångerna jag handlade var tidigt, tidigt på morgonen för att försäkra mig om att ingen skulle se mig. Ingen förrutom pensionärer är väll i livsmedelsbutiker kring klockan 07.00, tänkte jag. En annan "favorit" var att åka till någon affär/kiosk långt borta, där jag garanterat inte skulle möta någon som visste vem jag var. Bara tanken av att bli sedd med alla chipspåsar och chokladkakor i famnen fick mig att dö av skam.

Jag kom på många fler knep under tiden jag levde som en slav under sockret. Ibland drog jag på mig mina gamla fotbollsshorts, gympadojjorna, en adidas tshirt och en halvfull vattenflaska i ena handen, för att sedan gå in i någon butik och helt "nonchalant" lägga massa onyttigheter i vagnen. Det känndes inte alls som att människor förstod att jag egentligen skulle äta allt det där själv då, eftersom jag "var en sporttjej". Tänk vad man får för sig..

Ett annat knep var att gå till ett konditori med en lapp i handen och sedan beställa massa bakverk och kakor, jämt antal såklart. Då handlade jag ju för ett kafferep eller kalas, övertygade jag mig själv att kvinnan bakom disken skulle tro.

Hur som helst, efter en sommar bestående av mycket jobb på ojämna tider hand i hand med en depressision pga av att jag misstrivdes så hemskt mycket i min egna kroppshydda, skjöt vikten i höjdena, och jag vägde mer än vad jag någonsin gjort! Vikten stannade precis på 81.6 kg till mina 168 cm. Jag vet att det inte är så jätte mycket jämfört med vad man kan väga, men för mig som alltid pendlat mellan 77-79 och mått väldigt dåligt där, kändes det som att siffrorna blinkade röda. Väger jag verkligen äver åttiokilo? JAG?

Men det tog inte slut där. Veckan efter stoppade jag huvudet i sanden och fortsatte mitt osunda liv, kanske tom ännuvärre, för att döva sanningen att kännas. En chokladmousse-satts tänkt för åttapersoner slank ner i min mage på en timma, och jag var långt ifrån nöjd där. Tillslut fick jag nog! Jag var så fruktansvärt less på att alltid misslyckas efter alla tusentals halvtappra försök, jag var less på att äta marabou till frukost och sedan dregla framför top model och förbanna mig själv att jag inte såg ut som modellerna på tv. Jag blev trött på att känna mig nere, det känndes som att jag hoppat av livet, som att det fortsatte rulla på, men utan mig.

Jag var less på mina familjemedlemmar som hela tiden försökte hjälpa mig, pusha mig, peppa mig till att söka hjälp. Jag blev less på att hela tiden komma med undanflykter när vänner ville gå ut på krogen, gå på stan eller bara hänga. Jag vägrade visa mig i det tillstånd jag var! Jag klarade ju knappt av att visa mig för mig själv i spegeln.

Så, var kom vändpunkten då? Jo, vändpunkten kom en natt när jag (ännu en gång) hade tryckt i mig en satts chokladbollssmet. Jag låg i min säng och surfade runt på hemsidor och hamade på en av alla härliga lchf bloggar! Först kändes hela tänkesättet väldigt konstigt. Jag var ju van att äta lightprodukter de gånger jag försökt gå ner i vikt! Den natten kom jag in på flera Lchf bloggar, jag läste om ni som gått ner alltifrån fem till femtio kg, och blev plötsligt inspirerad. Jävligt inspirerad och kanske viktigast av allt, motiverad!

Om inte nu, isåfall när? Tänkte jag, och svaret blev glasklart; aldrig. Jag bestämde mig för att jag älskar livet, kärleken, människor, mina vänner och kännslan av att må bra, mer än vad jag älskar att trycka i mig grillchipps-påse efter grillchips-påse...

Den där kvällen, är bara 31 dagar sedan. Jag bestämde mig nämligen för att prova ett litet "projekt" som betydde: LCHF i en månad och sen får jag väga mig! Det blev en stor prövning för mig, som helst ställt mig på vågen varje morgon (och blev besviken för att det inte hänt mycket, och föll tillbaka i chips-träsket) Känner ni igen det? Haha!

Iallafall, igår var dagen D, mina 31 dagar hade gått, och jag skulle alltså upp på den där ångestladdade fyrkanten...Men den här gången kändes det helt okej, för den visade -8 kg! 73.6 kg, med andra ord, och jag kunde andas ut.

Så, vad händer nu då? Jo, nu börjar allvaret på riktigt! Jag ska ner till 57-60 kg och stanna där! Nu ska hårdhandskarna fram!

Ja, där har ni min historia i korta drag, som ändå blev ett väldigt långt blogginlägg...haha!
Nu har jag iallafall tänkt vara lika duktig som alla er andra med lchf bloggar, dvs lägga ut härligt inspirerande matbilder, recept och annat smått och gott =)

Tack för mig och ha det bra, så hörs vi senare!